Du kanske har undrat vem jag är som äger bloggen. Det finns ju en kort fakta om mig i menyn men jag vill vara mer tydlig vem jag är :) En tydlig förklaring.

 

Jag heter Josefine och är 14 år. Jag älskar båtar. Det förklarar min drog för Titanic. Jag är inte vild och hittar på massa bus. Jag är lugn och gör skolarbetet. Jag är min pappas ända dotter. Jag har halvsyskon men vi säger aldrig att de är mina halvsyskon. Vi säger helsyskon. Vi har samma mamma men inte samma pappa. Jag har Asperger och ADD. Jag har aldrig i hela mitt liv varit osams med mina syskon. Jag bråkar inte heller med mina föräldrar längre. Vi är alltid sams. Mitt favoritdjur är hundar men jag älskar alla djur. Jag är 100% emot djurplågeri. Jag tycker att djurplågeri ska dö. Jag kan inte heller titta på skithögen som skapade det med 22juli utan att bli rasande.

 

Jag klarar inte av att se blod utan att få rysningar. Jag skriver dagbok för att spara minnen. Det kommer bli roligt att läsa när jag blir stor. Min dröm är att ta skepperexamen. Jag ska alltså ut till sjöss när jag blir stor. Jag tittar på 2½ Män, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother, Ghost Whisperer, Scrubs och Grey's Anatomy. Jag bär aldrig smink, klänningar och kjolar. Jag har musik i öronen ofta. Min typ av musik är när det är hip hop, pop eller techno. Jag spelar gitarr. Det är en av mina hobbys. Jag har ett eget tecken, men den är svår att förklara genom att skriva. Isåfall måste jag visa. Jag har ett båtrum hos pappa. Varje gång han går in där säger han "Jag får en känsla att du gillar båtar. Jag vet inte vart jag får den ifrån." Haha. Vi brukar skämta och skoja med varrandra. Som om vi var vänner och inte far och dotter. 

 

Jag har brunt långt hår och grön-blåa ögon. Visar alltid respekt och hänsyn. Kanske blir sur ibland men det beror på vilket humör jag är på. Har jag mensverk kan jag bli vresig. Men annars är jag omtänksam om jag ska erkänna hur jag är.

 

Jag älskar barn och tar alltid handom pappas tjejs dotters 1-åriga son när jag är där eller när de är här. Han känner alltid igen mig när jag kommer och man ser alltid ett stort léende på läpparna när han ser mig. Jag är ju hans lektant ;) Han är som en lillebror för mig. En gång grät han när jag gick. Goa lilla kladdmuffin♥ 

 

Nu fick ni en närmre blick på vem som äger bloggen är :) Var det inte tillräckligt? Ställ en fråga i kommentaren om det är något du undrar! Den är alltid öppen. Var inte rädd att fråga.