Jag saknar dig Sigge. Dig också Tösen. ♥

 

Vi kallade Sigge för Tigge för han tiggde alltid när vi åt mat. Han stod med framtassarna på bordskanten och tiggde och försökte få tag på något. Nu är det tomt när vi äter. Jag tittar på bordskanten om det står någon Sigge. Men ingen Sigge finns det där. Det är tomt. När jag gör iordning frukost inbillar jag mig att Sigge står och tigger. Jag kollar, men ingen Sigge finns där. Han är borta. Föralltid. Jag kommer aldrig mer gosa med honom och känna hans mjuka fina gråspräckliga päls. Han jamade alltid när jag kom hem. Han visste att det var jag. Jag lyfte upp honom i famnen och han kelade med mig. Jag kommer ihåg den kvällen han ramlade ner från balkongen och var borta i mer än 4 dagar. Jag kommer ihåg att mamma och jag satt och kollade på TV den kvällen. Vi hade inte sett Sigge. Vi kollade i garderoberna, inne på toan, under sängarna, i skåpet. Vi hittade honom inte. Han brukade alltid komma fram när vi kallade på honom. Men ingen Sigge kom fram. Vi gick ut och letade efter honom. Han kunde vara vart som helst. Han var innekatt så han var ju inte van att vara ute. Jag grät av förtvivlan. 4 dagar senare skulle jag till pappa. Jag grät och grät. Han sa att Sigge kanske var hos en annan familj och har det jättebra. Men det hjälpte inte. Jag vill ha tillbaka Sigge! När vi var på motorvägen ringde mamma och sa att hon och några andra hade hittat Sigge. Han var under ett skjul. Jag kände hur lätt det blev att andas igen. Pappa sa hur jag sken som en sol. Tårarna torkade och äntligen var allt som det skulle igen. Sen något år senare (Detta år) avlivade vi Tösen och Sigge. Sigge hade mycket exem och Tösen kissade överallt. T.o.m på mamma. Jag blev helt förstörd den dagen då pappa sa att mamma skulle bli av med honom också. Först Tösen och nu Sigge. Det kunde inte vara sant. Jag brast i miljarder bitar. Först Tösen. Och nu Sigge!? Vad mer kunde gå fel!? Jag orkade inte mer. Orken tog slut med en gång. När pappa, hans tjej och jag var ute och åkte den dagen kollade jag upp till mammas balkong och tänkte "Sigge finns inte där inne mer. Han är borta. Borta från mitt liv. Min vän. Min älskling. Min kompis. Vila i frid vännen." Det var min tanke. Det var otroligt tungt. Jag saknar Tösen lika mycket. Hon följde efter mig vart jag än gick och mamma sa att hon hade letat efter mig när jag inte var hemma. Hon gjorde mig alltid sällskap på nätterna. Hon stod alltid vid dörren när mamma och jag kom hem från någonstans. Hon visste alltid att det var vi. Jag älskade båda två.

 

Jag saknar er så jäkla mycket. Kom tillbaka. Snälla. Jag saknar er. Det är så himla tomt utan er. Jag saknar dig Tösen när du alltid kröp under täcket. Du ville alltid vara under något. Jag saknar er så jävla mycket. (Förlåt för svorordet). VILA I FRID ♥